Champagne signerad de Venoge
En solig aprilförmiddag i Epernay, kliver jag in genom grindarna på Avenue de Champagne 33 till de Venoges imponerande byggnader. Jag möts av en leende Gilles de La Bassetiere som leder mig över grusgången fram till de svarta glasdörrarna. Där innanför döljer sig historien om familjen de Venoge och deras champagnemakande. Och nu ska jag få en privat guidning.
Namnet de Venoge är en hyllning till floden Venoge som rinner ut i Genevasjön i Schweiz och är just den plats där familjen härstammar ifrån.
Redan 1837 tog Henri-Marc de Venoge sin familj och flyttade till Epernay där han grundade ”de Venoge & Cie”och redan året därpå presenterade han sin första cuvée med en egenillustrerad etikett, något han var först på marknaden med.
1851 skapar han sedan de karaktäristiska blå ränderna (Le Cordon Bleu) som kommer att representera huset de Venoge. De vågiga ränderna är en hommage till floden Venoge och även till den ädlaste orden inom den franska monarkin och finns än idag illustrerade på husets champagne.
Vandring i historiska salar
När vi genom entrén kommer in i det stora biblioteket visar Gilles mig fram till ett stort bord där han stolt presenterar en läderinbunden liggare av det tjockare slaget. I den ryms alla tidigare etiketter från husets champagner ända sedan grundandet. En intressant upplevelse och historiens vingslag känns verkligen över de gulnande sidorna.
Vi går vidare och passerar igenom ett antal salar inredda i tidstypisk stil. Själva herrgården har anor från slutet av 1800-talet och mycket av inredningen speglar detta, inte minst i Louis XV stil, ”champagnekungen” som dessutom gett namn åt huset de Venoges prestigechampagne. Den 25 maj 1728 utfärdade han ett dekret att endast flaskor med ursprung i Champagne fick skeppas och marknadsföras som just champagne.
Mitt eget sikte ligger ändå på den omtalade vinkällaren som vi kommer till via en robust stentrappa. I valven här nere förvarar de sina finaste flaskor, berättar Gilles. Det finns årgångar här som daterar ända bak till 1961, något jag tyvärr inte får ta del av vid just detta besök.
Det jag däremot FÅR prova, går verkligen inte av för hackor. Gilles öppnar huschampagnen de Venoge Cordon Bleu (art nr 77623) med ett försiktigt pysande. Det är en välutvecklad fruktig cuvée jag bjuds på, med toner av honung, citron och gula äpplen. Knastertorr och kall i ett källarvalv i Epernay i Champagne. Jag tackar, jag.
När vi går över på nästa Cordon Bleu, som är en årgång 2012, (de Venoge Cordon Bleu Millesime 2012, art nr 70699) blir smakerna mer intressanta och komplexa. I den här cuvéen med små eleganta bubblor hittar vi spännande toner av torkad aprikos och pepparkaka. Och en smak som dröjer sig länge på paletten.
En hyllning till det kungliga
Nu har det så blivit dags för Gilles att presentera de kungliga juvelerna, närmare bestämt serien Princes. Champagnen togs fram redan 1864 och är en hyllning till de europeiska kungahusen och den spektakulära flaskan är inspirerad av de dekanteringskannor de använde för att lufta sitt vin. 2005 återupptog de Venoge produktionen av Princes som nu finns i fyra olika varianter – Princes Blanc de Blancs, Princes Blanc de Noirs, Princes Rosé och Princes Extra Brut.
Just idag provar vi Princes Rosé (art nr 77816) och Princes Blanc de Blancs (art nr 77871), två verkligt välutvecklade exempel på champagne när den är som allra bäst. Princes Rosé bjuder på smak av somriga jordgubbar och krusbär med citrustoner som pomelo och apelsinzest. Något jag gärna skulle avnjuta på terrassen med en somrig sallad.
I Princes Blanc de Blanc (gjord på 100% Chardonnay) bjuds vi på en tydlig mineralitet, en elegans och fräschör med toner av citrus och mjuka inslag av vita blommor. Ett perfekt val till den lätta mingelmaten eller kanske en fräsch ceviche. Det här är en flaska som kommer må extra bra av några års lagring till, förklarar Gilles förnöjt.
Au Revoir
Innan jag lämnar den välfyllda och imponerande vinkällaren får jag även kika på de Venoges prestigeflaska Louis XV (som tidigare nämnd) och den storslagna presentlådan den kommer i. Nästa gång, säger Gilles, så provar vi den. Och han lovar att den går utanpå allt vi smakat denna gång. Jag längtar redan.