Journey med Cleo

Cleo Kinnaman – en synnerligen jordad och begåvad konstnärinna. Det nu mer och mer framträdande konstnärskapet har fått sin grund i Cleos framgångsrika karriär som tattoo artist. Utställningen ”Journey” som visades på Nobis Hotel mellan 28 augusti och 14 september var hennes allra första och en av anledningarna till Cleos tre veckor långa besök i Sverige.

TEXT: TINA GARDSTEN FOTO: PAULINA TORBJÖRNSEN

VI TRÄFFADES PÅ Nobis Hotel i Stockholm, dagen innan Cleo ska flyga hem till Los Angeles via ett kort stop i London.

Berätta om utställningen Cleo...
— Den heter Journey och handlar om min resa i livet. Jag har rest väldigt mycket och kände en slags ångest för att glömma alla slags möten och händelser jag haft.
Och jag tycker det är intressant att kunna lyfta fram människor i ett ljus som just jag ser dem i och som kanske inte alltid är så självklart för andra.

Som till exempel?
—Någon som befinner sig i en svår, jobbig situation och kanske inte mår så bra men som jag ser en stor styrka hos. Då målar jag dem utifrån min bild och även tvärtom, folk
som alltid verkar och ser ut att vara väldigt starka – där plockar jag fram sårbarheten istället. Den kontrasten tilltalar mig väldigt mycket, för allt runt oss och hos oss är inte exakt vad det ser ut att vara.

Hur skapar du dina tolkningar?
— Jag tar en bild, sparar den sen som en referens, så jag minns hur jag kände och upplevde det vid just det tillfället. Så då har jag fotograferat personer under flera år och även fört dagbok.
Och allt detta materialet har lett till utställningen som består av människor som har betytt något, väckt något och påverkat mig på olika vis.

Det är påtagligt under vår intervjustund hur lågmäld, försynt och väldigt eftertänksamt Cleo uttrycker sig både i ord och i kroppsspråk. Samtidigt ger hon ett intryck av att ha en stark integritet och tydligt veta vad hon vill.

Utställningen består av nio verk och flera olika porträtt. Bland dem på skådespelaren och vännen Noomi Rapace.
Cleo förklarar att hon använder sig av flera olika material när hon arbetar med sina bilder.
– Jag blandar mycket, blyerts, olja och akryl. Vissa har plast, en del har en digital bakgrund, förklarar Cleo.

Utställningen ”Journey” påbörjades i början av året och på frågan vilket porträtt hon står närmast känslomässigt förklarar Cleo vidare.
— Nej, inte specifikt ett enda porträtt. Jag är nära kopplad till alla verk och de är väldigt personliga.
Men det finns en tavla som auktionerades bort på Operakällaren genom WaterAid som jag har en extra stark koppling till. Jag var med på fältresan tidigare i år som anordnades just genom WaterAid, och den gick till Etiopien där min mamma också kommer ifrån. Vi filmade byn där vi vistades i och det var just där jag träffade en kvinna som jag fotade och sen avtecknade. Och på det viset så blev liksom allt sammanknutet, mina rötter och projektet WaterAid.
Och allt det som vi gjorde på plats var ett löfte om att pengarnas som samlades in skulle gå tillbaka till dem i byn. Det var även speciellt eftersom jag inte varit i Etiopien på sju år innan denna resa och dessutom att jag och min mamma gjorde resan ihop.

Den kreativa ådran har Cleo haft med sig sedan väldigt tidig ålder.
— Jag har alltid målat och alla olika sätt att uttrycka mig på har gått via mina händer.
Har alltid behövt ”känna” på saker för att förstå hur det funkar. Mina händer är mina verktyg och så har det alltid varit.

Sin intuition, inre kompass ser Cleo också som en sorts redskap i sin konst. — Den talar om för mig vad som känns genuint eller inte. Där har jag alltid varit väldigt hård och envis med mig själv, men det har alltid lönat sig att lyssna in min magkänsla, oavsett vad det handlat om.

Hur skulle en nära vän beskriva dig?
— Kreativ. Därefter tänker Cleo till en stund som vid de flesta svar.
Och med ett blygt skratt lägger hon till; kanske även omtänksam och snäll.

Var ser du dig själv om fem år?
— Jag hoppas förstås att det går bra med konsten så att jag får fortsätta ha möjligheten att utforska och ta den vidare. Skulle också hoppas på olika former av samarbeten, ihop med andra konstnärer.
Vill också bli mycket mer involverad i välgörenhet. Jag kände det extra tydligt i och med min resa i februari ihop med Wateraid – det är definitivt ett sammanhang som jag vill medverka i och jag känner jag vill göra något, jag har möjligheten och i med det också entusiasmera och väcka tankar hos andra.